Månandens fågel – Knölsvan

KNÖLSVAN – CYGNUS OLOR
Knölsvanen är en stor andfågel som förekommer både
i Europa, Asien, Nordamerika och Australien. En vuxen
knölsvan kan ha ett vingspann på drygt två meter.
Den väger kring tolv kilo och hör till de tyngsta fåglar
som kan flyga.
Man har funnit 13000 år gamla fossil av knölsvan i ett
område från Irland till Portugal, Italien och Frankrike. I
Sverige förekommer knölsvanen runt kusterna och i
vassrika sjöar från Skåne till mellersta Norrland. I
söder är de stannfåglar och längs norrlandskusten
flyttar de söderut.
Knölsvanen bygger bo av vass på vassbäddar, bankar
och på öar. Samma par häckar på samma plats år efter
år. Den lägger fem till nio grågröna ägg. De skyddar
sitt revir noga och kan attackera människor om de
kommer för nära.
De äter vattenväxter som de ”betar” från sjöbottnen
och som de når med sina långa halsar.
Knölsvanen är Östergötlands landskapsdjur och
Danmarks nationalfågel

LEGEND
En gammal legend berättar att knölsvanen lever sitt
liv i stumhet men vid dödsögonblicket utbrister i en
hjärtskärande vacker sång. Denna historia är
ursprunget till begreppet svanesång.

Månadens fågel – Tamgås

Tamgåsen är en domesticerad form av gäss och finns i stora delar av världen. Det finns arkeologiska fynd från Egypten som visar att tamgäss förekom för 4000 år sedan. Tamgåsen har ofta en dräkt som går i grått, brunt och vitt.
Tamgåsen hålls för ägg, dun och kött. I Frankrike används de även för att producera gåslever – foie gras.
Fjädrarna används för stoppning av dynor, kuddar och täcken. Fjädrarna används även för att göra fjäderpennor och badmintonbollar.

I Skåne firas mårtensafton den 10 november och Mårtens dag den 11 november.

Tamgåsen är en symbol för Skåne.

 

Månadens fågel – Näktergalen


NÄKTERGAL – LUSCINIA LUSCINIA

Näktergalen tillhör familjen flugsnappare. Den är känd för hanens karateritiska sång nattetid.
Näktergalen är en flyttfågel som i Sverige förekommer
Upp till Mälardalen och utmed Östersjökusten till södra Västerbotten.
De trivs i snåriga och fuktiga miljöer som skuggiga lövskogar eller strandnära skogar, men även i parker och trädgårdar.
Den sjunger mest frekvent om natten men även mornar och kvällar. Då äggen, fem stycken, lagts och kläckts upphör hanens sång. Det är kring midsommar.
Födan består av insekter, spindlar och bär.
Namnet näktergal kan härledas till tyskans nacht = natt och förr kallades sjunga för gala.
Näktergalen är Ölands landskapsdjur och landskapsfågel.

K.G Ossian-Nilsson skaldade i dikten ”Helsingborg”:

Ty ägde jag mitt fria val,
jag lefde här och dog
och blefve se´n en näktergal,
som sjöng i Pålsjö skog.

Månadens objekt – Bläck

DSCN4738

Det äldsta bläcket användes i Kina och Egypten redan 2600 f Kr. Det  framställdes genom att man blandade sot och lim i vatten. Ett mera beständigt bläck uppfanns på 200-talet f Kr.
Det bläck som används ännu idag var av typ järngallusbläck. Det är en lösning av garvämnen, järnsalt. oorganisk syra och ett färgämne. Järngallusbläck har använts i hela Europa sedan medeltiden.
Redan under romartiden fanns pigmentfärgat  bläck. Pigmentet var ockra eller lapis lazuli. Under 700-talet var bläcket ofta brunt – ockra- eller rödaktigt – lapis lazuli. Först under 1100-talet och 1200-talet började man använda svart bläck.
Då stålpennor kom i bruk vid mitten av 1800-talet krävdes nya bläcksorter.
Ett problem med järngallusbläck var att det med tiden försvagar papperet man skrivit på. Detta är extra allvarligt då det handlar om handlingar och viktiga dokument. Ett problem för bland annat Riksarkivet.
Modernt dokumentariskt bläck består huvudsakligen av gallussyra och tvåvärt järnsalt. Lösningen är nästan färglös och färgen uppstår först efter utskrift när lösningen oxideras och då får en blå-svart färg.
För att skriften ska synas redan då man skriver måste ett blått färgämne tillsättas vid tillverkningen. Bläcket är hållbart och färgen är beständig i århundraden
Vi som är födda under 40-50-talen skrev gärna hemliga meddelanden med så kallat osynligt bläck. Det framställs av metallsalter som löses i vatten. Det syns inte när man skriver med det utan först då pappret behandlas med speciella vätskor, ljus och värme.

 

Månadens objekt – Bokstavstavla

DSCN4473

En bokstavstavla från tidigt 1900-tal. Bokstäverna kunde placeras på hyllan och på så vis kunde hemläxan i stavning redovisas. All undervisning skedde framifrån och eleverna fick gå fram till väggen bakom katedern och visa vad de kunde. Alla i klassen kunde se resultatet samtidigt. Med detta system så sparades krita. Bokstäverna kunde användas om och om igen.

Under 40-och 50-talet fick eleverna klippa ut bokstäver i tidningar och skapa sin egen bokstavslåda.

DSCN4472

Månadens objekt – Martin Luthers lilla katekes

Katekes 1 Katekes 2
Martin Luthers lilla katekes skrevs av Martin Luther (1483-1546), tysk präst, och publicerades 1529.
Den skrevs efter att Luther varit uti i byarna och noterat den stora okunskap som fanns kring den kristna läran.
Boken innehåller ett förord och fem huvudstycken. Dessa handlar om Tio Guds bud, Trosbekännelsen, Herrens bön (Fader vår), Dopet och bikten samt Nattvarden med bordsbön, husfaderns välsignelse.
Katekesen användes förr som lärobok i söndagsskolor och vid konfirmations-undervisningen. Många av oss har tvingats lära den utantill.
Lilla katekesen trycktes troligen på svenska 1544. De äldsta bevarade upplagorna är från 1567 och 1572 och den nämns i 1634 års regeringsform.

Genom skolordningen 1919 avskaffades kravet om utantillinlärningen av katekesen som teologisk undervisning i skolan. Katekesen skulle endast läsas som historisk undervisning. 1929 medgav dock regeringen att ett mindre antal viktiga och för barnen lättillgängliga stycken ur katekesen fick göras till utantillinlärning.
Lilla katekesen upphörde att vara Svenska kyrkans obligatoriska konfirmandläromedel på 1960-talet.

Månadens objekt – Handskrivning

SÖ-stilen

Handskrivning eller som man oftast säger ”välskrivning” var mycket viktig i skolundervisningen förr. I undervisningsplanen för rikets folkskolor 1919 understrykes vikten av välskrivning. Eleverna skulle lära sig hålla pennan och handen rätt. Från och med andra terminen i första klass skulle barnen lära sig skriva på korrekt vis.
1930 anordnades i Göteborg fortbildningskurs i svenska språket och där ingick även välskrivning. Lärare var folkskollärare Sven Hj. Boman. Handstilen man lärde ut kallades Bomans efter sin upphovsman (bilden nedan). Den användes av elever i helalandet fram till 1970-talet.
År 1975 beslutade Skolöverstyrelsen att alla Sveriges skolor skulle lära ut samma skrivstil. Den kallades SÖ-stilen och sägs ha förstört en hel generations handstilar (bilden ovan). Stilen har även pekats ut som orsaken till särskrivningar.
Bokstäverna skulle vara ”fria från utsmyckningsformer” och likna tryckbokstäver för att stärka sambandet mellan läs- och skrivträning. Stilen skulle vara gemensam för hela landet för att undvika problem vid eventuell flyttning.
Dagens elever skriver på dator men handskrivning är viktig för att träna finmotoriken. Korrekt pennfattning kan ha ergonomisk betydelse för barns skrivförmåga. Rätt pennfattning minskar trötthet i handen.

DSCN4183

Månadens objekt – Multiplikationstabellen

Multiplikationstabell
Multiplikationstabellen är en tabell med uppställning som oftast endast omfattar de tio eller tolv första positiva heltalens multiplar av varandra. Tabellen blir då 10×10 eller 12×12 celler stor och varje rad kolumn representerar ett av ovan nämnda tal. Varje enskild cell motsvarar den produkt som erhålls vid multiplikation av kolumntalet och radtalet där cellen ligger.
Man kan se tabellen som en ”lathund” vid multiplikation. Många av oss har tvingats lära tabellen 12×12 utantill. Det var tufft men troligen mycket nyttigt inte enbart för att lätt kunna räkna i huvudet utan även för att träna vår minnesfunktion.

Månadens objekt – Psalmodikon

psalmodikon 001
Ett psalmodikon är ett musikinstrument som utgörs av en långsmal resonanslåda med en till tre strängar spända över en greppbräda mellan ett strängstall och en snäcka.
Instrumentet började användas i Danmark under 1820-talet och spreds sedan till övriga Norden och Baltikum. Psalmodikon användes i fattiga församlingar i stället för orgel. Det var populärt vid husandakter i hemmen, bland kringresande predikanter och i skolor.

Månadens objekt – Stenknäck

Stenknäck

STENKNÄCK – COCCOTHRAUSTES COCCOTRAUSTES

Stenknäcken – Helsingborgs kommunfågel – är en stor fink med kraftig näbb.
I Sverige förekommer den mest i de södra delarna och att från ha varit ganska sällsynt ökar den nu i antal.
Boet byggs i en klyka mellan några grenar, oftast högt upp i ett lövträd. Det är fodrat med fina rötter, ull och hår. Oftast är det honan som ruvar äggen men båda föräldrarna matar ungarna.
På hösten äter den gärna körsbärskärnor men även kärnor från rönnbär, oxelbär samt olika sorters frön.