Månadens objekt – Bläck

DSCN4738

Det äldsta bläcket användes i Kina och Egypten redan 2600 f Kr. Det  framställdes genom att man blandade sot och lim i vatten. Ett mera beständigt bläck uppfanns på 200-talet f Kr.
Det bläck som används ännu idag var av typ järngallusbläck. Det är en lösning av garvämnen, järnsalt. oorganisk syra och ett färgämne. Järngallusbläck har använts i hela Europa sedan medeltiden.
Redan under romartiden fanns pigmentfärgat  bläck. Pigmentet var ockra eller lapis lazuli. Under 700-talet var bläcket ofta brunt – ockra- eller rödaktigt – lapis lazuli. Först under 1100-talet och 1200-talet började man använda svart bläck.
Då stålpennor kom i bruk vid mitten av 1800-talet krävdes nya bläcksorter.
Ett problem med järngallusbläck var att det med tiden försvagar papperet man skrivit på. Detta är extra allvarligt då det handlar om handlingar och viktiga dokument. Ett problem för bland annat Riksarkivet.
Modernt dokumentariskt bläck består huvudsakligen av gallussyra och tvåvärt järnsalt. Lösningen är nästan färglös och färgen uppstår först efter utskrift när lösningen oxideras och då får en blå-svart färg.
För att skriften ska synas redan då man skriver måste ett blått färgämne tillsättas vid tillverkningen. Bläcket är hållbart och färgen är beständig i århundraden
Vi som är födda under 40-50-talen skrev gärna hemliga meddelanden med så kallat osynligt bläck. Det framställs av metallsalter som löses i vatten. Det syns inte när man skriver med det utan först då pappret behandlas med speciella vätskor, ljus och värme.